Maria i London

Efter mycket stök, två ikea besök och ett springande på en massa inredningsbutiker i Sollentuna C är jag väldigt nöjd med mitt nya hem och känner att det kommer bli mycket bra. Innan jag hade fått ett grepp om vad det var jag behövde, kändes allt jävligt överväldigande och jag blev deprimerad bara jag gick in i en affär. Alla pengar bara slängs iväg! Fast sedan när man kom hem igen så kändes allt värt det. Jag kan inte vänta tills jag hittat alla de där sista detaljerna som gör det extra hemtrevligt... som gör det till mitt hem.

Pappa letade runt hela första dagen efter travguiden utan lycka. Så när vi kom hem på kvällen var det enda som fanns att göra för honom var att chilla.

Mamma hjälpte till att diska allt porslin...

medan jag tog tag i kaoset av kläder.

Efter att det sista mest nödvändiga var inköpt dag två bestämde vi oss för att åka hem igen. Mest för att jag inte pallade att sova med dem i samma rum. De avger en massa ljud. Hela nätterna.

Så ikväll börjar stråketveckan, jag ska jobba en kväll på Mikado och sedan efter att Yran är avklarad flyttar jag på riktigt. Lite nervöst är det. Fast mest kanske att börja på nytt jobb.

Ma höres

eller?

Och så var man plötsligt i Sverige och Östersund. Det känns lite knasigt men faktiskt skönt - även om jag har en ren och skär helvetesdag. Jag ska försöka packa ihop hela livet i några IKEA kassar som står uppradade på vardagsrumsgolvet och jag blir deprimerad bara av att se alla högar med grejer. Hur jävla mycket saker har jag egentligen? Helt sinnessjukt.

Idag var jag hos tandläkaren och hade inga hål! Jag hade så fina tänder att hon sa att jag inte behöver komma tillbaka förrän om två år. Bra var också att jag fick rabatt för att jag är ung. Annars går en undersökning på 785kr och det är ju som ett skämt.

Hur som helst kör vi ner allt till Stockholm imorgon och om två veckor börjar mitt nya liv. Då får bloggen följa med om det skulle tänkas vara intressant att veta vad som händer där.

Nu ska jag återgå till skitgöra.

Hörs

Nu sitter jag på tåget och har just passerat Sundsvall.
För lite sömn, all packning och omständigheterna har fått mig till ett vrak. Och som grädde på moset fungerade inte internet på tåget i över en timme. Jag höll på att börja gråta av ilska när jag ett flertal gånger poängterade detta till den värdelösa personalen på det här skitbolaget som vi kallar SJ. Gör de någonsin något som är bra?

Nu funkar iallafall internet så jag ska väll vara nöjd. Solen skiner och ikväll kommer jag 'hem'.
Hoppas några vänliga själar kan tänka sig att hjälpa mig med packningen. Den väger mer än mig själv.

Om precis en vecka sitter jag på tåget som åker ner mot Arlanda och flyget som tar mig över till den "lilla" brittiska ön och staden som jag gillar allra mest.
Det är det här jag väntat på i stort sett sedan jag kom hem i juli förra året. Trots det börjar jag komma på vissa saker som jag kommer sakna och som jag gillar här hemma. Inget som håller mig tillbaka dock, men jag hoppas ju att allt finns kvar och är som vanligt när man återvänder igen.

I tisdags tog jag mitt körkort! Igår fick jag själva kortet. Vilken jävla befrielse. Äntligen slipper jag ångesten av att ha det ogjort och kommer nu kunna sova gott om nätterna i London.
Jag behöver inte känna att det finns något som håller mig tillbaka hit... förutom de få personer jag faktiskt tycker om. ;)

Så var man hemkommen från en spännande resa i Tyskland och Berlin. Berlin var en väldigt fin stad full av historiska minnen som fortfarande finns att se. Konst finns överrallt och gamla byggnader blandas med ny modern arkitektur.
Berlin måste vara en av de mest kulturella och historiska platserna i europa, kanske hela världen. Det är så mycket hemskheter som utspelat sig här att man nästan inte tror att det är sant... och detta var bara 21 år sedan!

Nu är jag tillbaka i Östersund, redo att jobba konstant igen och mjölka ut pengar till kommande året.
I brevlådan fanns också, när jag kom hem, ett nytt brev från akademin. Där fick jag reda på när jag ska skriva in mig på skolan, betala och ha introduktion.

Har ännu inte fått någon information på hur mycket lektioner jag kommer ha per vecka och i brevet fanns inga spår av någon kursplan vilket är frustrerande. Jag längtar så mycket och vill veta allt redan nu! Jag antar att jag får vänta tills jag anlänt.

De kommande veckorna ska jag försöka hitta lämpliga stipendier att söka i hopp om att få en ännu lite bredare levnadsbudget. Jag har även tänkt ta tag i ansökan om studiemedel från CSN vilket tyvärr visade sig vara mer komplicerat än jag tänkt mig. När jag tänker efter är det i och för sig ganska uppenbart att de vill ha så mycket bevis som möjligt på att jag faktiskt ska gå på en etablerad och existerande skola... och inte en som jag hittat på själv.

Återkommer inom kort!

Jag har endast goda erfarenheter av sas. Idag kom dock ögonblicket – efter en halvtimme i telefonkö - då jag blev så besviken att jag kunde känna gråten i halsen. Jag hade nämligen sett framemot att flyga hela vägen från Östersund men på sas ekonomiklass kan man inte ens beställa till extra bagage.(!?) Det är ju helt patetiskt då man måste betala för övervikt istället - vilket kostar 100 kr extra per kg (!?) Så då rådde hon mig att boka i business class, men då skiljde sig priset 4500kr (!?) Det hade alltså blivit billigare för mig att boka två jävla flygbiljetter istället och på det sättet fått med mig två bagage.

Nä, så då fick det bli gamla hederliga Norwegian igen samt en heldag på tåget. Pga. allt drama unnade jag mig själv internetaccess på tåget, vilket betyder att det kommer gå snabbt och bra ändå.

Det är så att man får rysningar... Och jag tänker ha höga förväntningar trots att mamma, med sin pesimistiska livssyn, uppmanat mig till att inte ha det. I slutändan blir det väll alltid vad man själv gör det till? Och jag tänker alltid göra mitt allra bästa!

låg ett brunt kuvert innanför dörren.

Det innehöll brevet jag så länge drömt om att få.

Brevet var skickat samma dag som jag var på intervjun vilket betyder att de bestämde sig för att anta mig direkt!