Maria i London

Att berätta vad jag gör nuförtiden är alltid problematiskt. Man kan alltid se en människas besvikelse/arrogans i ögonen och en falskhet i deras röster när de säger ”jaha, vad kul!”
När jag berättar att jag fått jobb på H&M i Stockholm antar de alltid att jag jobbar som ett butiksbiträde och undrar vafan jag flyttade till Stockholm för – när jag kan göra precis samma sak  i Östersund.  Om jag sedan försöker förklara att jag jobbar som inköpare, vet de inte vad det är och antar fortfarande att jag, som butiksbiträde, bestämmer vad som ska finnas i just den butiken jag jobbar i. Om jag anstränger mig ytterligare och förklarar att jag jobbar på huvudkontoret, designkontoret - bestämmer vad hela världens H&M kunder kommer att ha på sig - ser man istället en ny arrogans i personens ögon som säger ”försöker du skryta/ tror du att du är bättre än alla andra nu eller?”  man måste alltid ursäkta sig, släta över, underdriva lite när man berättar, speciellt för Östersundare, att man lyckats nå rätt många av sina livsmål redan.

Att jobba inom just mode är också problematiskt då det alltid ses som ytligt och oseriöst. Hade jag köpt in frigolitplattor till byggmax hade jag setts på ett helt annat sätt. Jobbar man inom mode och klädesindustrin ses man som korkad och – rätt meningslös. Visst, just mode, är en ganska irrelevant del av livets behov fast kläder är en nödvändighet och de flesta mår bra om de känner sig bekväma med sina kläder; vissa av den fysiska känslan, att kläderna är sköna, vissa av den estetiskt tilltalande känslan. Trots att mitt jobb till stor del är mode, handlar det allra mest om pengar, ekonomi. Att läsa sifferdiagram, analysera vad som säljer och förutspå hur många/stora kvantiteter av produkter jag tror att jag kan lura på mina kunder.

Varje måndag får vi ett tjockt häfte med Excel ”spred sheets” och diagram som visar hur bra/dåligt vi sålt den föregående veckan. Det visar exakt vilka produkter som fungerar bra och vilka som inte gör det. Vi går ner i detalj och ser exakt i vilka länder de funkar bra/dåligt, vi kan t.o.m se statistik i butiksnivå.

Säg exempelvis att de spräckliga, bruna badkalsongerna inte säljer i Danmark. Då handlar vårat jobb mycket om att se till att deras lager flyttas till ex. Polen där vi vet att de säsong efter säsong säljer som smör i solsken. (säljer smör verkligen i solsken?) uttrycket kanske är ”går åt” som smör i solsken förresten…

På tisdagar har vi ”kollektionsmöten”. Då planerar vi kommande säsonger, (just nu hösten 2012) och ser till att vi är ”on track” med alla beställningar och produktutvecklingar för den nuvarande säsongen. En veckas försening (eller egentligen bara någon dag) av en speciell produkt resulterar i sådana massiva förluster av pengar då H&M är ett sånt jävla stort företag. Jag är chockad över att de ger mig, en 22åring utan egentligen någon erfarenhet, ett sådant stort ansvar!

Varje torsdag har vi säljmöte med alla andra produktgrupper. Då analyserar vi och delar med oss om vilka produkter vi ska ta med oss till nästa säsong. Jag slås över hur likt utbudet är säsong efter säsong. Kunder är så dumma, för oftast är det precis samma produkter i butiken som förra året. Enda skillnaden är att de kommer med en extra ficka, annorlunda knapp eller i annan färgställning. - Ett trick som går hem varenda år. Jag har insett detta och allt oftare när jag är ute och shoppar inser jag att jag faktiskt redan har det här plagget hemma! Det är därför jag i stort sett inte shoppat på ett år. Ändå har jag så mycket kläder att jag aldrig, i skolan, behövde ha på mig samma klädesplagg två gånger på ett år. Sjukt? – Ja! Jag har helt enkelt shoppat tillräckligt genom åren att jag har samlat på mig den kompletta kollektionen av kläder som kedjorna lanserar varenda säsong.

Min avdelning på H&M har nyligen börjat producera skor. Förr sålde inte H&M skor men sedan de testkört den produktkategorin har det fungerat så oerhört bra att de valt att utveckla detta och satsa jättemycket pengar på just skor. Det är i grunden därför jag fick jobbet. För att mitt team inte kunde hantera den ett gigantiska ökaningen av skoutbudet.

Som inköpare är det otroligt viktigt att vara organiserad. Man jobbar hela tiden med tre säsonger samtidigt.
Att jag är ett ”neat freak” dvs. jag måste hela tiden ha kontroll, allt städat på sin speciella plats är därav perfekt. Att organisera, stoppa papper i pärmar, alfabetiskt anordna mappar och skriva ”att-göra-listor” är det bästa jag vet - vilket borde göra att jag kommer älska det här jobbet och förhoppningsvis bli väldigt bra på det.

På H&M delar man in tre år på 6 säsonger. Varje säsong har 5-6 ”block” med varsin kollektion av kläder så att kunden så ofta som möjligt ska se nyheter i butiken. Det gäller därför att fördela sin tilldelade budget på ett strategiskt sätt. Min sektion la t.ex. alldeles för mycket pengar på starten av säsongen vilket resulterade i extremt bra säljresultat - och champagne från huvudledningen - men samtidigt inga pengar kvar i sensommaren, ett utsålt lager, inga produkter i butiker, dålig försäljning, förlorade pengar och - ingen champagne! (Bästsäljande divisioner får faktiskt champagne av ”the head board”) Man analyserar alltså hela tiden senaste säsongen, följer upp och dubbelkollar att alla produktioner och leveranser är i tid för nuvarande säsong samt att produktutveckla, skicka ut designskisser till fabriker och förhandla priser.

H&M höjer aldrig sina priser. Vi håller på att utveckla en ny produkt som tidigare gått för 170kr. Tyvärr kan vi inte nå det låga priset den här gången och måste, för att gå med vinst, ta 200kr i butik. Detta är ju en sån liten skillnad men den snåla kunden vägrar då att köpa den produkten just för att det inte är något de skulle förvänta sig från H&M. I sådana tillfällen, när det inte skulle gå att förhandla till sig rätt pris och vi verkligen känner att vi måste få in den här produkten i butik, kan vi försöka få ett extremt bra pris på någon annan produkt istället - och på det sättet balansera inkomster och utgifter till målsättningen ändå.

Att sälja enligt plan är mycket viktigt. Man skulle kunna tänka sig att sälja extremt bra skulle vara bra för företaget. Detta resulterar dock istället i tomma lager, tomma butiker, förlorade kunder och i sin tur förlorade pengar. Att sälja dåligt är självklart dåligt, så det gäller alltid att ha balans, hålla sig enligt planen.

H&M har 16 produktionskontor runt om i världen. Det betyder att jag, någon gång i framtiden, har möjlighet att jobba utomlands i exempelvis Shang Hai, Italien eller Indien vilket alltid är positivt för en människa som jag - som lätt blir uttråkad. Att inköparna nu i september får åka på s.k. ”inspirationsresor” är också en av fördelarna med mitt jobb. Att, genom jobbet, få åka runt världen för att ta foton och köpa saker som ”inspirerar” en.

Jobbar man sig sedan upp ännu högre på företaget får man åka runt på modeveckorna och gå på modevisningar vilket för mig som är modeintresserad, är som för en konstälskare gå på en riktigt fantastisk utställning. Mode är för mig som konst. Något som värmer i hjärtat och själen ibland. Konstintresserade ses oftast för intellektuella och kulturella så varför ses inte modeintresserade på samma sätt?

Framtiden ser ljus ut nu. Dvs. om jag inte blir sparkad för att jag offentligt delar med mig av ”insider information” från ett av världens största företag.

Hörs

Notis: Det är inget fel med att vara butiksbiträde, det är bara det att jag alltid haft högre ambitioner, kämpat, ansträngt mig och utbildat mig för att nå mina mål. Jag som person har svårt att inte hela tiden känna mig duktig och perfekt. Mitt psyke får problem om jag inte är försäkrad över att jag konstant kan imponera på folk och att de förstår att jag aldrig misslyckas. En av mina mindre attraktiva personlighetsdrag antar jag.