Maria i London

I natt kunde jag inte sova. Det kanske verkar som att jag aldrig sover, och det gör jag ju knappt heller, men så farligt som det låter är det kanske inte. Det är bara det att jag alltid skriver när jag varit sömnlös - bara för att ha någonstans att klaga.


Grunden till det hela är att jag för två helger sedan trodde att jag tappat bort min mobil, köpte en ny i panik och fick sedan samma dag reda på att min var hittat och att jag köpt en ny helt i onödan.
Det betyder att jag än en gång fick nalla pengar från mitt sparkonto. (vilket i min hjärna är strikt förbjudet) och som jag får ångest över eftersom det gör att jag aldrig någonsin kommer kunna ha råd att spara ihop till ett köp av en lägenhet.

Jag trivs bra i Sollentuna men det ligger verkligen helt ute i vildmarken och det är ett helvete att ta sig till. Varenda dag står jag där, så förbannad att jag håller på att explodera på bussar som alltid är sena eller som ibland bara inte ens kommer i överhuvudtaget. Detta hade ju varit ett mycket mindre problem och jag inte var som lith-lasse. Detta beteende är ju grunden till i stort sett alla mina problem. Att jag ständigt går runt och är förbannad på det mesta och de flesta. - Fast det kanske inte riktigt är nödvändigt.


Hur som helst låg jag här och stirrade mellan 2 och 5 imorse och tänkte ihop budgetkalkyler, hur mycket jag skulle måsta lägga undan varje månad; att om jag endast åt pasta och rotfrukter och aldrig någonsin skulle unna mig kläder skulle det ta si och så lång tid att tjäna ihop xkr... Och när jag insett att det helt enkelt var kört började jag istället tänka ut byggnadskonstruktioner - hur jag i minsta detallj skulle kunna bygga en sovalkov, hur mycket bräder jag skulle behöva, hur man skulle fästa de i golv och vägg och med vilka slags skruvar. Var jag skulle kunna tänkas få tag i en betongborr och om jag skulle klara det själv eller om jag skulle behöva ha någon till hjälp eller kanske till och med behöva anställa någon.
Jag är sjuk i huvudet.
Så idag investerade jag ett skissblock så att jag kan skriva/rita ner alla ideérna innan jag lägger mig - och då förhoppningsvis slippa ett uppvaknande mitt i natten istället.



Just nu är jag dock lyckligare än vad jag varit på väldigt länge. Jag har varit och sjungit i en kör i Sollentuna! Jag har ju hela tiden vetat om att jag saknat att sjunga men inte hur mycket!
Jag var så glad, jag stog längst fram och skrek, lycklig inte bara för själva sången men också för att det var julsånger vi sjöng. Och jag är ju en riktig julnörd.
Det gjorde också lite ont i hjärtat för att jag började tänka på Else-Marie och Bengt och hur jag önskade att de var här. Åren med kören var kanske några av de bästa i mitt liv!
Om tre veckor ska vi ha julkonsert. Det ser jag verkligen framemot.